FAPIAPO

Är fortfarande inne på samma spår, samma tankar men en annan månad. Men det var bra, ett tag. Hoppet var uppe och tankarna på annar. Men just nu finner jag ingen mening med mitt liv överhuvudtaget. Igen. Jag går hemma och letar och söker jobb varje dag men får inget jobb eftersom någon alltid kommer före då alla kräver erfarenhet, utbildning eller körkort. Jag har ingendera. Jag får ingen erfarenhet eftersom jag inte får det från någonstans. Jag har ingen utbildning eftersom jag gick samhäll som ledde mig ingenstans. Jag har inget körkort eftersom jag inte har pengar till det och hur ska jag få pengar utan ett jobb? Det blir en jobbig ond cirkel av alltihop. Jag jobbar på en bar men jag hatar det jobbet för det är så orättvist och hade jag fått välja mellan att bada i spindlar eller jobba där hade jag badat i spindlar. Skulle det hända att läget blir så kritiskt att vi inte får mat på bordet, då söker jag till säljare. Eller McDonalds eller liknande. Jag jobbandes där = då kan du slänga in en människa med klaustrofobi i det minsta rum du kan hitta. Så känns det, fast rädsla är hat. Noway. Det tar emot, men har man inget val får jag svälja hatet antar jag. Och jag hatar uttrycket: man får ta vad man får. Bara det är ett jobb. Jag vägrar! Förutom, som jag nämnde tidigare, om det verkligen skulle krisa.
  Så vad är meningen egentligen? Hur ska jag tänka för att kunna vakna på morgonen och ha ett leende på läpparna? Vad är meningen med det? Vad har jag att le för? Att min familj mår så bra? De mår ju inte bra.. Att jag inte lever i Afrika? Går inte att jämföra. Att jag har så många vänner som får mig på andra tankar och gör mig glad? Vilka vänner? Jag försöker att se det positiva men jag kommer inte på något. Jag har två punkter: Familjen och Anton. Hade jag dött idag hade det påverkat typ tolv personer, och endast en är utanför familjen. Vissa dagar känns det bäst om jag bara hade dött, så jag slipper vara en börda för andra och slipper må dåligt. Jag vet att man inte ska tänka så men jag kan inte låta bli...

De dagar jag arbetar hos pappa sitter jag i passagerarsätet och kollar ut genom fönstret, ser alla pendlare på väg till eller vissa till och med från jobb. Jag vet att klockan bara är sex på morgonen och att jag kommer komma hem vid fem igen. Allt jobbande, för vad? Tjäna pengar som ändå alla går till hyra och mat och kanske en ny tröja var tredje månad. Jobba 24 timmar en fredag för en skitlön, det känns inte okej. Det känns inte okej alltså.

Enda hoppet jag har just nu är en tanke. Jag funderar på att studera vidare. Jag vill plugga vidare. Söka till högskolan (eller universitet lutar det mot pga krav från storebror). Men vad vet jag inte. Något som leder till jobb såklart. Men vad vill jag göra? Kostar det? Kommer jag att klara av det? Om jag ångrar mig? Hur söker jag? Måste jag gå med 93:or nu eftersom jag missade ansökningen till hösten med en månad? Det känns som att det är ett val som måste göras nu men jag känner mig bara vilsen. Suttit i fyra timmar och gjort test efter test, läst om olika program. Känner mig inte mycket smartare. Dock har jag funnit två program jag kan tänka mig - frågan är bara: klarar jag av det?

Jaha.. Efter att ha vaknat klockan elva i ett försök att få sova ut så sa jag till mig själv: "idag ska jag inte göra ett skit". Dammsugade mattan snabbt och slänge en påse med sopor, sen räckte det. Åt lite tårta och några kakor till frukost och satte mig vid datorn. Det fungerade bra i några timmar tills man tvingas med ut för att hämta en stor, tung jävla gigantisk TV-bänk till Joy. Hahaha. Det var inte kul. Det är kallt ute. Jag fick gå hem men vi tog bilen dit. Men nu är jag tillbaka till att göra ingenting förutom att lyssna på hagelkornen som slår mot fönsterblecket. Vilken skur. Glad är jag över att jag i alla fall hann komma innanför dörren innan det började.
  Nu kvarstår det att se om det lugnar ner sig så man vågar bege sig mot Kevin. Film står på schemat och det är ju inget annat än mys på det!

.. för mig att skriva ett litet inlägg! Har tänkt på det länge men inte orkat ta tag i det, lägga in bilderna. Men nu så, innan jag glömmer bort allt!

Det har hänt en hel del och jag har försökt att alltid ha kameran i fickan och faktiskt använda den, men det är inte alltid man tänker på det faktiskt! Men efter solningen med Joy, bakningen och övriga besök uppe vid Ö&B-området blev det ännu ett besök där med Joy som efter att ha fått sin moppe inte hade cyklat på evigheter!

åt även lite nötter och lekte med kameran och sen kom Pierre på besök och sen åkte dem och jag somnade någongång efter att ha spelat mitt Bubble town som jag höll på att klara.


Fredagen den 21 januari (hur längesedan det nu var) var jag och mamma ute på lite äventyr. Vi åkte till Malmö och sen hem till Lisa och sen tillbaka till Malmö till Ikeaa! Blev lite grejer att ta med sig hem :)


Måndagen blev det ut med mamma igen! Då skulle vi lämna in datorn tänkte vi eftersom det är fel på batteriet. Men när vi sen väl kommer till Lund så ser de inget fel alls på den och säger att problemet ibland kan lösa sig själv. Glada blev ju vi och bara snabbt innan vi kör för att hämta mammas cykel går snabbt in på det roliga Nova och jag kommer hem med tre nya tröjor som blev dagens hissa. Dagens dissa blev att problemet med datorn var tillbaka igen efter en halvtimmes användning... Det sörjde vi med lite pizza från Rhodos! När magen slutade skrika och plågas av för mycket mat cyklade jag till Anton och såg på när han och Nypan mixade lite.


Har även sällskapat Natalie på sjukhuset en dag. Dagen efter dagen ovanför faktiskt. Det var ganska drygt eftersom jag först fick stiga upp tidigt och cykla hem från Anton och sen åka hela vägen ner till Lund och sen bara vänta i flera timmar. Men det är klart man ställer upp som stöd! Fick även sällskap av en kille som kom in vid tiotiden, så det var bara tre timmar ensamhet :) När hon äntligen var klar kom pappa och mötte upp oss, så handlade vi lite medan han kollade ett jobb och sen åkte vi hem. När Natalies morfin hade lagt sig så hon inte gick runt och lullade mötte vi Joy på Jysk för att handla stolar till mammas födelsedag!


Dagen efter skulle vi hämta stolarna. Det var bara sex stycken. Två i varje låda. Kan ju inte vara så svårt?  Men jo VISST haha! Men det gick, vi + säckakärror är inte att underskatta! Hela dagen var jobbig. Tvättdag hela eftermiddagen då täcken, kuddar, sängkläder och kläder skulle tvättas. Det tog verkligen hela kvällen in på natten hahaha. Så mycket! Natalie har ju åtta kuddar och jag själv skulle tvätta mina fyra dunkuddar och våra fyra täcken. Men vi hann ändå snabbt upp till Hemköp för att handla till middagen mellan omgångarna och hann laga den också innan mamma kom hem! Anton tittade också in men somnade direkt. Maten tog tid men vi hann som sagt och när hon kom hem blev hon glad och åt och det var faktiskt jättegott även om vi försökte på en gryta själv för första gången :) Hon hade även med sig sin julklapp hem som hon fått från jobb - en skitgrym lampa!

Sen inte nog med det så har jag fan-ta-mig varit ännu mer duktig! Jag vet inte hur länge vi har bott här men äntligen så har mina tavlor åkt upp på väggarna! Bättre sent än aldrig säger man väl? Jag blev väl ganska nöjd, fastän det är för lite tavlor och fel bilder. Men det kommer med tiden, huvudsaken är att de är uppe :b


Nu har jag skrivit en hel del! Orkar inte mer nu. Nu blir det sömn, imorgon lär blir en lång dag. Berättar mer och varför när morgondagen är över! Tjohej