FAPIAPO

Mitt liv som sjuttonåring sög. Sög riktigt jävla mycket. Tack som fan, år 2010. Ingenting blev bra.
Konsekvenserna märktes då, de märks nu och kommer förmodligen märkas en bra tid framöver.

merda

Även om snart två veckor har gått har jag inte mycket att berätta om dessa. Det beror mycket på att jag jobbar och sen kommer hem och tar det lite lugnt i någon timme och sen är det sovdags och samma sak igen. Förstår inte hur vuxna orkar, tänk att det kommer vara såhär år efter år efter år. Vill ha ett jobb i stan, som jag kan åka buss till, cykla till, gå till, som jag slutar med klockan fyra och inte kommer hem vid sex på kvällen!
  Nevermind. Nu ska det läggas in bilder som visar lite som hänt, kanske några notiser om jag orkar.


kollade på sammys äventyr medan mamma och joy sov och det gjorde jag samma dag som jag hade fått ett par nya byxor som jag älskar =)


gick och solade med joy, handlade frukostbullar, åkte med joy och mamma och handlade, satte in foton i mina ramar och dagen efter solade vi igen (söndags)


var och handlade på Coop Forum igår (torsdags) med Natalie, när vi kommer ut därifrån har det börjat snöa - som fan! Måste ha börjat när vi kommit in för det hade redan lagt sig jättemycket överallt.

Nej, det är fan inte okej! Måste börja med att säga det för det är det inte. Men ska jag släppa det? Hatar att bråka...


VAR GÅR GRÄNSEN?
En person som låter folk säga vad de vill, bete sig hur de vill och göra som de vill mot en är ingenting bra. Det är till en sådan person man alltid säger: "stå upp för dig själv", "försvara dig", "säg ifrån", "gör något", "säg något", "låt dem inte behandla dig så".
  Sen finns det den andra personen. Den som verkligen gör allt detta som folket säger till den blyga, osäkra stackaren. Den som ryter till om någon gör något fel eller opassande, den som inte accepterar ett hånskratt, den som visat folk att man inte är att bråka med. Den som säger ifrån och inte är rädd för att göra det heller.

Min fråga är: var går gränsen? När blir man en bitch? Finns det en gräns? Klart man inte ska låta folk köra med en alltid och få säga vad de vill eller bete sig hur de vill mot en, men är man då en jävla bitch om man säger till varje gång? Om man inte är rädd för att säga ifrån om man tycker något lät elakt eller var elakt/korkat gjort? Ska man tillåta det ibland så man ligger lite emellan de två kategorierna? Ska man acceptera att bli nedtryckt ibland, bara för att försöka skapa någon jävla balans?
Går igenom lite förändringar just nu, vet inte om jag bara är kallhjärtad eller vad som har hänt men en person nummer ett vill nog ingen vara. Och det är jag trött på att vara också. Men en bråkig och elak bitch som gnäller om (nästan) allt och helt enkelt uppfattas som typ elak vill jag inte vara. Helt seriöst... Hur fan ska man agera egentligen?



en väldigt förvirrad Kim

just det! Har glömt att berätta att någon dag innan jul kom Magdalena Graaf in på jobb! Såklart upptäckte inte jag det när jag såg henne först utan Patrick (och andra män) reagerade och sen efter en snabb titt på hennes blogg så stämde det att hon befann sig i Skåne och de lila skidbyxorna och den vita mössan var där. Lite coolt må jag säga att det är.

Precis varit ute en runda med mamma med bilen och handlat, lite halt på vägarna fortfarande men solen värmer ganska bra så det är smält här och där :) Med mig hem blev 10 par sköna svarta strumpor, en matta till rummet, två ramar och nästan en byrå. Skulle ha köpt den, fan jag skulle ha köpt den. Förhoppningsvis är den och erbjudandet kvar några dagar till! Det är allt jag har att säga om idag, somnade inte förrän något efter fem och vaknade klockan tio av ännu en mardröm, men jag ska försöka att inte somna så jag pallar med jobbet imorgon. Har redan varit igång och städat. Har hört att The town ska vara bra, så nu ska den få ett försök att hålla mig vaken!

jag älskar min kamera!

Första dagen på det nya året idag då, inget speciellt med det egentligen eftersom jag kommer få uppleva flera sådana. Men det "händer ju bara en gång om året", precis som nyår också gör. Överskattat, det är vad det är. En gång om året och överskattat. Måste det gå ut på att man super sig full tills man inte vet vad man heter, ligger och kräker någonstans eller däckar? Tycker bara att det är löjligt. Använda nyår som en ursäkt för att få dricka mer än vanligt, få dricka överhuvudtaget. Högtider är inte lika med dricka. Vet inte varför jag blivit så emot det, eller inte emot det. Men en månad på Sicilien med fest och alkohol varje kväll gjorde att jag till slut tröttnade. Och jobbet i baren i Helsingör där man får se folk tömma glas efter glas, bli allt mer påverkade, göra dumma saker, somna på random ställen, vara otrogna, otrevliga, dumma, kåta, sliskiga, våldsamma och helt jävla blåsta gör att jag ser på alkohol på helt helt annat sätt. Ser inte ner på andra som dricker, men det har fått en helt annan bild i mina ögon. Vet inte ens varför jag skriver om detta, satt bara och tänkte på det - med tanke på att det var nyår igår. Blev inte mycket dricka alls för min del, och hemgång ganska tidigt. Men tack ändå Kevin och Jesper som tog med mig ut ur huset, och Mini för inbjudan :)
   Vaknade klockan nio idag och har suttit med mamma i vardagsrummet och sett ett flertal filmer som gått idag, och sitter här fortarande. Somnade till under fotbollen bara. En riktigt skön och lugn dag idag och det tycker jag om. Och jag har bara ett nyårslöfte i år: att inte fira nyår detta året. Med endast ett undantag..