FAPIAPO

haha, relaxa. Jag vet hur jag skrev på bilddagboken förra nyår, och det var inte nådigt! (vill du läsa så: kimsvims.bilddagboken.se) Ska inte vara lika uuutdragen denna gången. Ska inte se framåt så mycket och analysera exakt allting som har hänt. Jag ska börja ta dagarna som de kommer, som jag gör nu, och sen får det gå som det går. Chansa och försöka se lite mer positivt på saker och slita av mig mitt skal och skicka det i en låda till Tjotahajti, jag behöver det inte och vill inte ha det heller. Och detta året har ärligt talat gått skitfort! Och jag trodde inte att jag hade hunnit med så mycket, men det är en del när man tänker efter ändå. Istället för att skriva om det använder jag uttrycket "en bild säger mer än 1000 ord.
Här välkomnar jag Kims 2009:


            
                                                                                                 



Trevligt trevligt år faktiskt, helt underbart. När jag ser detta spelar det negativa ingen roll, även om det inte varit så mycket drama detta året (y) Så nu när jag ska blicka framåt, måste jag först blicka bakåt. Jag sa:
"Och jag hoppas även så innerligt att -09 kommer att bli det år jag kan få se tillbaka på vid nästa nyår, med personer som står mig nära, kanske till och med just den där speciella personen, och minnas med stor glädje och enorm kärlek som aldrig förr. Vet inte vad jag ska tro just nu, men jag hoppas i alla fall, och man får alltid hoppas, att 2009 kan få bli ett av mina bästa år att se tillbaka på.
Nej, jag kan inte tänka mig något bättre än att få lämna 2008 bakom mig. Inte för att jag har direkt jättehöga förväntningar av 2009 (2010 ska ju bli äännu bättre! :D), men det ska bli skönt att få räcka fingret åt de 12 gångna månaderna och fortsätta leva livet i de 12 kommande! Och jag tycker det är en pretty damn good början på 09!"

Helt rätt: 2010 ska bli det bästa! ;D Allt roligt händer nu. Min tur att bli 18, jag tar studenten, det kommer en ny sommar, jag börjar jobba(?) fun fun fun! Herregud. Och jag kan säga att det var tur att jag inte hade så höga förväntningar av detta (ny)året, för då hade jag bara blivit besviken nu. Kärleken har jag ju inte kan man lugnt säga, men vänner ska jag erkänna att jag känner att jag har fler av, och att vi firar nyår på olika håll är tragiskt, men så blir det väl ibland. Och nu ska jag bege mig ifrån datorn så jag kan räcka fingret åt dessa 12 månaderna också med ett leende på läpparna, och önskar er alla ett

GOTT NYTT ÅR! ♥

och jag sitter och gäspar halv sju på kvällen. Är jättetrött, men kan inte gå och lägga mig riktigt än. Trodde gårdagen skulle bli som de andra dagarna, men det blev den inte! Vilket är bra. Pratade med Kevin på msn och en liten stund senare kom han och Jesper och hämtade mig nedanför. Vidare ut till McDonalds, sen på en liten runda och pratade med hrm1 och hrm2, och sedan hämtade vi Anton och Amanda och sen var det bara att köra vidare till slutstoppet: Jespers place. Där drack vi lite, lekte en förvirrande lek och lyssnade på musik - Paramore bl.a vilket gjorde mig oerhört glad och taggad - sedan lämnade Anton och Amanda och vid två kanske så låg Jesper inne på toalettgolvet och jag och Kevin snackade lite skit på hans rum. Halv fyra beger vi oss hemåt och startar film, äter godis och somnar inte förrän klockan nio. Sen steg vi upp halv två, så har inte sovit så värst mycket inatt. Haha, men är det lov så är det.
När vi vaknade har vi bara åkt in till Landskrona och gått i affärer och handlat, eller Kevin har handlat. Och just nu är han och bygger ihop dator och sånt annat jag inte förstår mig på, sen ska jag nog ut där igen skulle jag tro :) Om jag inte kan lura hit honom här, vi får helt enkelt se hur det blir.

Imorgon är det nyår! Och jag har ingen klänning eller något fint att ha på mig, vilket suger. Och eftersom i princip ingen har hört av sig till mig eller tvärtom men ändå och då de flesta ska till Glumslöv så har jag ingen aning om vad jag ska göra. Kan sticka ut med Kevin och Jesper i och för sig, men då vet jag inte vad jag hamnar med för folk (hosttjejerhost) eller så.   Eller så åker jag ner till Malmö med Natta och Anna, jag har inte riktigt bestämt mig än, vet ju inte vad som häääändeeer!
Tycker dock synd om Selleri som får sitta helt ensam på nyår, förutom med Moltas och Tjockahårbollen såklart.

.. and he's done it again!

Jag mår bra, illamående och seg men inte irriterad i alla fall, bara trött på tomma löften och helt ärligt så har jag slutat bry mig nu.


Efter Basses fest kom inte Hampus, så Kevin räddade mig med skjuts hem istället. Stannade i sängen till klockan två då vi äntligen rörde på oss. De stack till Kävlinge och jag stannade med Dani och åt frukost. Sen tillbaka till sängen och kollade på film någon timme innan vi stack in till stan och åt pizza. Är jag konstig bara för jag dissar tycho för pizza? Tycker inte jag, inte med det nyårslöftet jag ska infria.
   Sen handlade vi gåååttepaauuse på Hemmakväll och sen blev det sängen hemma hos mig och en till film. Vilken slappedag! Men skönt är det, skönt att vara med någon man kan vara sig själv med :) vet inte vilken tid han stack, två tror jag, sak samma. Kunde inte somna sen i alla fall, tror på grund av allt socker och alla tankar.. Men till slut gick det och denna dagen har spenderats i sängen den med.. Liggsår eller? Bärbara datorer kan vara farligt, men jag ligger i mammas säng i alla fall höhö.
   Skulle egentligen varit med Fred idag, men med tanke på hur jag mår och att klockan blev lite mycket så fick det bli en annan dag. Och jag tror Kevin blev lite sur när jag sa nej åt en kväll hos nileskog eller jesper, men som sagt så mår jag faktiskt inte bra och har ingen energi. Något spökar och det känns inte alls bra med nyår som närmar sig.

Och det är inte förrän nu har jag börjat tänka på nyår, eller igår rättare sagt, och om jag bara inte hade haft denna jäkla tanken om kvällen i mitt huvud så hade jag inte brytt mig, men nu har jag ju det. Och jag vet inte vad jag ska göra eftersom jag har inget att göra. Bajs.

Ja, enligt mig blev det en bra kväll. Jag fick min dans, min hardstyle och a good time rent ut sagt! Bestämt mig för att börja ta bilder, eftersom en bild säger mer än tusen ord heter det ju. och jag började ikväll :) Orkar inte skriva mer nu, förstår mig inte på bärbara datorer riktigt och har ont i halsen och huvudet och är trött och ska se om Kevin kan hämta lite vatten om jag ber honom snällt och sen kanske vi ska ta och sova kanske? klockan är öndå nästan mycket

grattis basse!

Ikväll ska jag till örja, ikväll ska jag till örja, ikväll ska jag till örja och röjaaaa tjalalalalaa. Haha hemskt, min melodi för dagen och en sångkarriär kan jag utan tvekan säga att jag inte har. Men jag ska i alla fall till Örja ikväll. Basse har födelsedagsfest och jag är på danshumör! Hoppas på en bra kväll/natt och att Hampus kanske kommer senare :) men man får i alla fall träffa pfeiffeer, hugvin och andraa, wie :)
Låt inget förstöra denna dagen. Inte min mage, huvudvärk och ens min sönderbitna läpp (fråga inte..)

---

 

Och om man verkligen vill vara med någon ringer man under dagen och inte 04.11 på natten...

Så. Nu är jag snäppet lugnare än vad jag var igår, har pratat lite med min underbara klippa och vän som alltid förstår, och faktiskt, trots ett litet nattutbrott, så var dagen faktiskt bra ändå! Fick inte mycket sömn, men det har jag tid att kompensera för senare.

Dagen innan julafton gick åt att laga gröt, fixa skinkan, baka och småfixa inför D-dagen, och det gick hur bra som helst. Mormor, Ricky och Pernilla kom lagom i tid klockan 11 till vår årliga julbrunch, och jag blir aldrig så mätt som jag blir på julafon någon annan gång under hela året. Det är sjukt. Men det är så det ska vara, var kommer annars uttrycket "julhull" från? Höhö. Efter frukosten tog vi det lugnt och försökte vila bort den äckliga mättkänslan alla satt inne med. Efter det blev det dags för julklappar, lite tidigt men Ricky och Pernilla hade två andra ställen att besöka så så fick det bli. Första året vi körde med julkappsspelet, det var ändå helt okej, hagalen familj och jag som satt med 8 presenter slutade upp med 4 stycken... Inte lika roligt, men jag gillade allt jag fick! Och de kommer att användas kan jag säga ;)
Sen blev det Kalle Anka på tv, vet inte om någon riktigt kollade men det var igång i alla fall! Sen åt jag gotte och helt plötsligt var det middag, och jag var ju redan mätt på annat. Men fick i mig mat ändå, för mycket eftersom det var så jävla gott. Än en gång: julhull...

Sen blev det film och film och film och ännu mer gotte. Och till frukost idag blev det ännu mer ägg, och jag får nog isolera mig från folk i i alla fall en dag till. Kanske sluta andas själv också. Men det hör julen till. Nu längtar jag till nyår! 18 år, studenten, nya tag och sommar på nytt! Kan det bli bättre? Tror inte det :D


  
  söt när man sover, jovisst!
 

Tack för en bra julafton, och tack för alla God Jul, hoppas er jul också blev bra :)
<3

---

Julafton 2007

Julafton 2008

Julafton 2009

Med tanke på att mitt rum var utlånat till mormor inatt och jag hamnade på soffan så hade jag inte tillgång till dator. Men jag skrev ner mina tankar och känslor, och hur löjligt det än kommer att låta idag så ska jag ändå publicera det. Jag sa ju faktiskt att allt ska skrivas ner här, och igår är nog en dag som kan vara bra att komma ihåg. Here it goes...

---

Jag är så in i helvete irriterad, fortfarande. Jag vet inte vart jag ska ta vägen! Och jag är ju en person som inte blir arg... så därför blir jag mer ledsen istället. Jag har kluvna känslor, vet inte vad jag ska göra. Blir galen! Jag begär inte ett samtal varje dag och hela tiden, utan hör av dig för att du vill, inte för att någon ber dig om det. och att man ska ringa när man har lovat.  Att man håller löften helt enkelt. Det är väl en självklarhet för alla? Säger man något så är det så, man gör vad man har sagt och blir det ändrade planer hör man av sig så fort man kan och inte mitt i natten eller på kvällen dagen efter och säger att "det blev ändrade planer". Eller det kanske bara är jag som tycker så?
    Halv två får jag ett samtal, efter att hela jävla julafton har gått. Klickade fyra stycken, men efter det gulliga smset "sluta klicka mig för fan" måste man väl bara svara? Just nu vill jag bara be honom dra åt helvete, jag är så jävla trött på detta. Vi lever för fan inte i ett samhälle där ingen har hem- eller mobiltelefon, eller gör vi? För jag har inga problem att låna någons telefon för att göra ett samtal, eller till och med min brors, pappas eller jobbtelefonen.

Jag försöker att fokusera på det positiva, men kommer seriöst inte på några.

Jag kräver inte mycket. En kille som lyssnar, försöker förstå (eller som förstår hade ju varit det ultimata), gör något jag vill göra någon gång, kommer och tröstar mig när jag är ledsen utan att man bokstavligen måste säga till personen att man är det och behöver tröst. En man kan föra dialog med, på msn, telefon och i verklighet, om vettiga och roliga saker - och att personen ska bry sig om vad man berättar. En kille som inte vänder ryggen till, inte surar för ett nej, accepterar ett nej. Var finns de killarna och varför undviker de mig? Jag är ju snäll, surar inte, bråkar inte, är förlåtande, inte krävande, rolig(väl? höhö), positiv och glad och rent ut sagt en sådär lugn, lagom störd och blyg och ganska bra tjej/flickvän på bättringsväg. Är det felet kanske? Ska jag blir en liten jobbig, klagande, gnällig, självsäker bitch för att kunna behaga? Vad begär du av mig egentligen?
    Vem är det som får gå hela vägen i regn och kyla för den andra inte orkar gå halva? Vem är det som behandlas som ingenting? Jag förstår inte varför, jag gör allt för denna killen, allt var och närsomhelst. Men får ingenting tillbaks. Inte ens en sketen promenad ute, ingenting ute. Inget alls, vi ska göra det han vill. Och jag vet att hitta-på-saker-med-en-tjej inte är något nytt för honom, han hade inga problem med att hitta på saker tillsammans med sin förra flickvän. De hittade på saker tillsammans, han skämdes inte för henne. Vad är felet? Är jag inte bra nog? Är jag inte tillräckligt snygg? Är jag inte cool, populär, tillräckligt självsäker, rolig? Ingen handbollsfantast/spelare eller är det för jag inte dyrkar hardstyle och inte förstår mig på ett mixerbord? 

Jag tvivlar. Jag orkar inte mer. Allt känns som en lögn. Det känns fel. Allt är förändrat. Hur kan en simpel sak förändra så mycket? Vem är jag för dig egentligen och vad gör jag för fel? Löftet från i fjol lockar, men klarar jag av det? Öppnar jag mig och säger vad jag tycker nu finns det kanske ingen återvändo, vågar jag riskera det? Jag måste våga. Kommer han försöka övertala mig, kommer jag vika mig som alltid annars? Kommer hans "förlåt" för det och det påverka mig igen? När ska jag inse att förlåt bara är ett simpelt ord för honom, att det är ett ord utan mening...

Sååja, ännu en natt som har gått åt typ ingenting... Tjugo över fyra, och jag ska upp tidigt imorgon för att julhandla med Joy. Sen kommer brodern och hans fästmö, och då blir det Singstar in på småtimmarna. Sen upp tidigt på julafton för att mormor kommer och vi ska äta brunch. Åh, när ska jag få sova? Påsar under ögonen på julfotona, toppen!

Middagen med pappa-mia gick bra, fast visste inte att barnen skulle följa med, som alltid... Men de var ganska lugna ändå. Det är inte att jag inte älskar mina småsyskon, det är bara det att de alltid är med, träffar aldrig Mia eller pappa utan dem, det är det som är det tråkiga. Men vi fick julklapp och julpeng, och de fick deras(). They loved it! Innehållet är hemligt :)
Jag själv vill egentligen inte ha något, men duktigt nöjd blev jag! tusen tack för det ->

---

Sen har jag sett på filmen Up (JA jag grät), gått med Natalie till Statoil och sen bara suttit här och mumsat i mig choklad. Har funderat lite. Eller rätt mycket... Jag tror jag måste göra något som kommer kännas otroligt hårt, men det är något jag måste göra. Jag skulle gjort det för ett år sedan, men blev lurad, igen, fast, igen, och trodde på förändring. Jag har insett att det inte blir någon, det håller inte. Det är jakten som är det roliga, inte fångsten. Och jag vill inte bara vara någon övergiven jakttrofé. Vi pratade lite på vår runda ute, jag och Natalie, och kom fram till att det inte är rätt att vara med någon om du står på plats nummer 6 på prioriteringslistan, om den helt plötsligt slutar höra av sig på nära en vecka, om personen tror den kan behandla dig hur som helst, om du behandlas som skit av personen, om den inte lyssnar på vad du säger och inte förstår hur du mår eller känner även om du gråter mitt framför näsan på den, inte pratar om saker du känner att du behöver prata om, om den inte vill eller orkar hitta på saker med dig förutom en sak och blir sur om det inte går. Om man helt enkelt börjar störa sig mer och mer på personen, och den oroliga känslan i magen bubblar upp och du undrar vad fan du håller på med...
Hur mycket jag än har försökt att motarbeta denna känslan kan den inte försvinna, och jag ger upp, om det inte blir förändring. Men frågan är... är det värt att tvinga fram en förändring? Håller verkligen det?

Jag tror inte det. Och fyfan vad jag behöver en axel just nu, en famn, sällskap, umgänge, moraliskt stöd. Jag vet en person som känner mig sjukt bra som jag önskar erbjöd allt detta.. Jag tror det är den enda personen jag någonsin har känt som jag verkligen kan prata med allt om, som jag känner mig sjukt trygg och trivs med, och som förstår mig : "Du är och så länge jag känt dig varit pedant med vissa grejer. Kompisar är en del av det. Det ska kännas rätt och man ska kunna lita på den personen."

Jag säger bara: precis...
Gud vad jag saknar dig och önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden - jag förstår inte hur det kunde bli såhär

Det blev konstigt igår, precis som jag sa... Medan jag kramade Luke farväl så var hon först med att kliva på tåget, och jag fick inte ett enda tack eller hejdå. Tyckte jag var väldigt otrevligt, men vad vet jag, hon kanske inte gillade mig? Men när jag kom hem hittade jag ett brev från henne och ett från hennes mamma, en påse av Minnesota hand-picked wild rice och 3 par örhänge från hennes kyrka med delar av NASA i dem, ganska coolt ändå. De glittrar fint. Och så ett par kvarglömda skor och en stor påse med papperssopor hon inte visste vart hon skulle göra av (om sanningen ska fram så sorterar vi inte sopor överhuvudtaget, vi är typ som Burger King, allt hamnar ändå i samma container sen, och det förstod nog inte hon), och då fick jag automatiskt svaret på varför hon inte åt så mycket, haha gottegris ;)

Söndagen den 20 december.. Igen.

Kvart i nio ringde Jonte, och då stack jag, Jonte och Luke hem till Pontus och fick med oss Ashley ut för att åka pulka. Sista kvällen i Sverige ju! Sedan mötte vi Janus och RP också :)  Och vi har varit ute sedan dess, och klockan är halv två nu! Okej, en tur in på statoil blev det också, men det var mer kallt än innan när man kom ut därifrån och nu är jag iiiiiiiiiiiiiis... En sak jag verkligen hatar med snö är att man kan göra snöbollar och kasta och mula andra med bollarna och att det gör så himla ont och är så sjukt kallt att få i nacken, på händerna, i ansiktet och upp/ner på ryggen. Men det var väl kul ändå, Ashley agerade bodygard och hon kan fan-ta-mig tacklas hahaha, rugbyspelaren ;)

Nu måste jag nog få lite sömn, ska vara på stationen klockan 7 imorgon... Kommer kännas konstigt att lämna Tara eftersom det känns nästan likadant mellan oss som när jag hämtade henne. Hrm, fast det är ju bra på ett sätt det också.

Nej nu jävlar i det blir det på med dunskorna och att krypa ner under täcket till en bra film!

Såja, nu är julgranen äntligen pyntad och klar :) Har haft den i vardagsrummet helt naken i någon dag nu, eftersom belysningen som vi köpte förra året på något mystiskt sätt har gått sönder genom att ligga i en låda nere i källaren. Förstår inte hur det kan bli så varje år! Så vid elva var jag, Natalie och mamma på vift efter julgransbelysning.  Finns ju inte någonstans, så det fick bli sånt nät som dessutom är utomhusbelysning och kanske håller bättre, och ooooooj vad vi har haft problem med det! Kan säga att det är tur att vi kör på plastgran, annars hade inga barr suttit kvar nu, stackars misshandlade gran haha! Inte samma känsla som en riktig, men med erfarenhet av två vilda katter som klättrar i julgranen så finns det inga andra alternativ.. Men reslutatet blev faktiskt acceptabelt ändå, och vi visar att ingenting är omöjligt bara man inte ger upp, familjen possible må jag sä!
Eller?


Imorgon åker min kära inneboende från Minnesota hem igen, sjukt att det redan har gått två veckor. 7.22 går tåget, och jag känner att vi inte har connectat som de andra har gjort, men så blir det ibland. Luke har jag i alla fall pratat med, skithärlig kille! Tur Jonte har som fick honom. Och förhoppningsvis får man säga hejdå idag då han kommer och hämtar sin mössa han glömde här i torsdags. Och jag får tillbaka min tomtemössa :)



Nu måste jag bege mig ut i snön igen och handla med Natalie, ska baka ikväll. Igen..
Nu kommer den arktiska vintern, sägs det. Borde man bli orolig?

För en halvtimme sedan tyckte jag att det skulle vara kul att blogga, så jag skapade en. Men eftersom det bara är en massa klydd, min dator är seg och för att jag inte förstår mig på detta riktigt är jag inte på blogghumör längre.. Eller lite, kanske, men inte lika entusiastisk. Vi får se, känslan kommer väl när jag begriper detta nåtsånär. Det är ju helt klart ett mycket bättre alternativ till dagbok, det går snabbt som attan att skriva och man kan lösenordsskydda och slipper att bära runt på en bok. Megafint ju. Inte för jag gör det i vanliga fall, bär runt på en bok alltså..

Om du nu har hamnat här så får jag göra några saker klart för dig: jag har bara gjort denna för min egen skull eftersom jag är en sjukt förvirrad och tankfull person, och det kanske hade varit bra att samla sina dagar och tankar på ett ställe, och jag förväntar mig inte att någon kommer att läsa detta. Och så måste jag säga förlåt, eftersom denna sidan kommer bara att innehålla en massa struntprat om det som kommer upp i mitt huvud under hettans stund när jag väl är på högvarv och så kommer det att stå väldigt många vardagliga saker inkl. skolan såklart som livet tyvärr kretsar ganska mycket kring just nu. Sista året i gymnasiet och jag är vettskrämd bara över tanken på vad som kommer att hända sen. Vad man ska göra, om man kan och vem man kommer att behålla kontakten med och vart jag kommer att hamna i livet... Slutar som sjutton år, inte ens tillåten att skaffa gymkort, sola solarium, sitta på en pub, köra bil, gå på vissa konserter, handla cigg/snus, köpa huvudvärkstabletter och förkylningsprylar på City Gross, kanske energidryck snart, köpa porrfilm, eller se vissa filmer, spela vissa spel, ha hand om mitt eget studiebidrag, m.m.m. (som betyder med mycket mera) när jag slutar, höhö. Men nu är det jullov, såna tankar ska inte få förstöra lovet, utan jag ska försöka att njuta så mycket som möjligt av mitt sista julllov.. Sista? Ja visstfan det är det. Tusan, där kom en skrämmande tanke igen.

Men mja.. Nu har Tages stängt för dagen, och jag får nog snart gå och lägga mig. Måste ju försöka att hålla dygnet, åtminstone lite. Ska bli skönt att krypa ner under täcket, är fortfarande frusen efter rundan i snön med mamma. Yes - snö! Det har snöat sedan torsdags och förhoppningsvis håller det till julafton, då blir det en jul att minnas :) Vi tog några foton när vi var ute och gick, vi är typ fotofreaks, kan man säga. Alltid på spaning efter det udda och det vackra.

   
Nej gud vad drygt att ladda upp bilder, dessa får duga. För idag.


Hörs imorgon för ett bättre inlägg, känner att dagens ger 0,00 på intressefaktorn.
Goodnight lovers, som Depeche Mode skulle sagt.