kära dagbok...
Alla har hemligheter, har vi inte? Något man skäms över, onda tankar man inte kan hjälpa att man har eller något så hemligt att man till och med försöker gömma det för sig själv. Man låser in tanken i ett mörkt rum i hjärnan där man ändå aldrig är, så man blir av med den. Man tänker inte på det och livet kan fortsätta som vanligt, tills en sak händer, eller om man hör något eller om man med misstag råkar vandra omkring där inne och öppna fel dörr i hjärnan. En enda liten till och med löjlig sak kan öppna dörren så tanken springer fri igen och påverkar på olika sätt. Jag önskar att jag kunde släppa ut min tanke en kväll och låta den springa runt tills den tröttnar och dör, så hade jag sluppit låsa in den så att den kan komma ut igen och gör det så kämpigt för mig. Göra mig ledsen. Få mig att låsa in mig själv på mitt rum medan tårarna rinner en efter en ner för kinderna, ner på halsen och skapar en stor fläck på min kudde och mitt lakan. Det i väntan på att den försvinner. För när den väl kommer ut finns det ingenting att göra, de andra tankarna försöker slå ner den, övervinna den, men den är starkare. De misslyckas och man får helt enkelt vika sig och vänta tills den är klar med vandaliseringen, med att endast sabotera för mig. Men det mest besvärliga är att det inte finns något jag kan göra. Ingen kan göra något. Alla idéer är idiotiska och orimliga och vad jag än kan komma på, vilken lösning som helst, slutar det med att någon blir sårad. Jag vill inte såra någon. Och jag vill verkligen inte genomföra något och sen inse att det inte var det rätta, då kan det vara försent. Jag kan inte säga mer nu, men jag önskar att det fanns någon jag kunde prata med. Men allt kan man nog inte prata om, vissa saker får stanna inom en...
Jag måste rycka upp mig. Kanske en bra sak att detta hände ikväll, för imorgon kommer pappa och hämtar upp oss tre systrar för en heldag bara vi! Vad vi ska göra är hemligt än så länge, det blir en Farsdag-present en vecka tidigare. Hoppas att det blir lika roligt som jag förväntar mig, om inte bättre!
Jag måste rycka upp mig. Kanske en bra sak att detta hände ikväll, för imorgon kommer pappa och hämtar upp oss tre systrar för en heldag bara vi! Vad vi ska göra är hemligt än så länge, det blir en Farsdag-present en vecka tidigare. Hoppas att det blir lika roligt som jag förväntar mig, om inte bättre!
Kommentarer
Trackback